Den årligen återkommande Nordiska Visfesten gick även denna sommar av stapeln veckoslutet före midsommar, 12-13 juni. Festen samlade igen visvänner från när och fjärran till Kulturmagasinet Victor i Hangö östra hamn. Den första konserten på fredagskvällen samlades en publik på ca. 120 personer för att lyssna till visor framförda av den lokala föreningens egna artister.
Det blev en mycket fin konsert, artisterna från Visans Vänner i Hangö gjorde alla sitt bästa, och deras framföranden uppskattades tydligt av konsertpubliken. Det var ett mycket omväxlande program artisterna bjöd på, börjande med Thomas Högströms country-inspirerade tolkningar, Maria Hujanens trevliga egna visor både på svenska och engelska, till Ikas och Pigges finurliga och skrattframkallande visor. Däremellan bjöds publiken på känsliga sånger av Kerstin Siggberg, också både på svenska och Engelska, Göran Enqvist skickade faster Aina till Ukraina, Guy Söderlund framförde tre visor på svenska rutinerat med sin lite hesa tenorstämma. Guy uppträdde också i duett tillsammans med Mona Kallström med två vackra visor, och Mona sjöng också tillsammans med Rolf Lindblom ett par sånger. Rolf uppträdde också tillsammans med Kari Nevanperä, och den duon sjöng också ett par sånger på finska. Så framträdde en trio bestående av Mona tillsammans med Tina Söderström och Rainer Roth, de sjöng ett par sånger, Tina och Rainer sjöng en visa tillsammans. Åke Wiberg sjöng tre sånger, och dem sjöng han helt utan ackompanjemang, vilket han gjorde med bravur. Mikael Söderblom sjöng en visa om hur man bygger sig en båt, ett ämne som ju inte är helt obekant för Mikael. Trion ’Bakgårdspojkarna’ bestående av Mikael Söderblom, Pigge Svenskberg och Rainer Roth sjöng 2 Beatles-låtar översatta till svenska av Rainer. Och så avslutades den trivsamma kvällen med att visvännerna tillsammans med sin publik sjöng Ralf Lindholms ’Man kan höra musiken’ och till sist ljöd ’Nu går sista visan’.
Lördagens konsert: Årets norska gäst inledde lördagens konsert. Det var Karl Heldal, som med sitt skickliga gitarrspel och trevliga egna visor genast fick stämningen i Kulturmagasinet Victor att stiga till den nivå vi är vana vid i den fina konsertlokalen. Efter Karl var det duon Ingmari Romell och Ann- Catrine Persson som stod i turen. Dom bjöd på ett mycket omväxlande program, där de musikaliska damerna växlade instrument och musikstilar så det stod härliga till. De trollband visfestpubliken både med finstämda kärleksvisor, instrumentala visor, där huvudrollen spelades av riksspelmannen Ingmari på nyckelharpa, samt dråpliga visor, ofta framförda a capella.
Efter den traditionella vissoppan kom så Riki Sorsa upp på scenen. Hans framträdande var av verkligt hög klass, han sjöng visor på svenska, finska och engelska, och ackompanjerades proffsigt av sin pianist Douglas Paisley. Riki hade publiken helt i sin hand, och dom tänkte inta alls släppa honom från scenen.
Som avslutning på lördagskvällens konsert blev det ett kärt återseende: Jack Vreeswijk äntrade scenen tillsammans med sin mångårige ackompanjatör Love Tholin. Med sitt avspända framträdande motsvarade Jack mångfaldigt alla förväntningar, som många i publiken hade på honom. Sedan sitt framträdande i Hangö 2003 har Jack utvecklats massor, och kanske mest i det avseendet, att han numera mycket gärna sjunger av pappa Cornelis’ låtar. Ett bejublat framträdande av de båda kumpanerna avslutades efter flera inapplåderingar först när klockan närmade sig midnatt. Men stämningen var ännu på topp, och publiken sjöng ivrigt med i de avslutande sångerna ’Man kan höra musiken’ och ’Nu går sista visan’.
En mycket lyckad visfest var genomförd, och då är det bara för arrangören Visans Vänner i Hangö att börja med förberedelserna för Nordisk Visfest i Hangö 2016.
Commentaires