I kvällarna två, fredag och lördag, firades visfest i Kulturmagasinet Victor i Östra hamnen i Hangö.
Båda kvällarna fylldes det gamla magasinet av en vistörstande publik, och av kommentarerna att döma, då publiken de regniga kvällarna sökte sig hemåt, så hade de verkligen fått precis det de kommit dit för: Ett omväxlande, trevligt, stämningsfullt och roligt visprogram, samt dessutom den välsmakande ’vissopan’ som serverades i pausen.
På fredagens konsert var det de lokala artisterna som visade upp sig före soppapausen. Kerstin Siggberg framförde vackert 2 visor, efter henne framförde Per Sarén 3 sånger, av vilka två hade texter som Per själv översatt till svenska. Ett avspänt och ledigt gitarrspel kännetecknade Pers framförande. Den tredje lokala soloartisten denna kväll var veteranen Rainer Roth. Rainer sjöng 2 av sina egna visor, samt en sommarvisa av trubaduren Mats Ljung, ’Mellen hägg och syren’, samt en visa av Hanne Krogh, ’Min sommardöm’ som Rainer översatt till svenska från det norska originalet.
Efter soloframträdandena blev det sedan dags för gruppen ’Bakgårdspojkarna’, som bestod av Mikael Söderblom, Pigge Svenskberg och Rainer Roth. De framförde 4 sånger som helt klart gick hem hos publiken, av applåderna att döma. Det var trestämmig, glad partysång för hela slanten!
Innan soppapausen stod ännu den kända duon Ika och Pigge i tur att framföra sina sånger. Deras framförande kännetecknades av finurliga texter hopsnickrade av Pigge, och att duon definitivt hör till hangöpublikens favoriter hördes klart och tydligt.
Efter soppapausen blev det så dags för två verkligt professionella visartister. Först ut var Stanley Samuelsen, hemma från Färöarna, och en känd profil för hangöpubliken. Stämningen var påtaglig, publiken satt andäktigt tyst och lyssnade till Stanleys visor, applådåskorna var enorma, men under framförandet var det knäpptyst bland publiken. Detta är något som publiken under Visfesten i Hangö är världsberömd för, alla artister som uppträtt här har lovprisat denna publik, som faktiskt under en hel fyratimmars konsert sitter tyst och verkligen lyssnar till det som artisterna framför. Stanleys visor är ofta melankoliska, men ibland finns det också ett stänk av humor med, och så kryddas framförandet av ett helt fantastiskt gitarrspel. Vackra beskrivningar av den ödsliga naturen på Färöarna ligger Stanley varmt om hjärtat, och han har också tonsatt och framför dikter av bl.a. den Färöiske diktaren J.H.O Djurhuus.
Fredagens konsert avslutades av Jan-Olof Andersson. Och vilken avslutning! Jan-Olof är ett verkligt proffs både som sångare och gitarrist. Ett så varierande och mångsidigt gitarrspel kan det vara svårt att hitta maken till. Jan-Olof, som ju också är välkänd för hangöpubliken, framförde både egna visor, men också visor ur den svenska visskatten, såsom visor av Ruben Nilsson och Evert Taube. Som den fullfjädrade gitarrist han är framförde han också en sång instrumentalt, nämligen Ted Gärdestads vackra melodi ’Himlen är oskyldigt blå’, och Jan-Olofs tolkning lämnade nog ingen oberörd.
På lördagen fortsatte visfesten, och början gjordes då också av de lokala artisterna. En grupp som kallar sig ’Trio besläktad’ bestående av Mona Kallström, Rolf Lindblom och Kari Nevanperä inledde programmet, med ett par sånger som Mona framförde till pojkarnas ackompanjemang, och vars texter översatts från finska av Rainer Roth. Sedan framförde Mona och Rolf låten ’Paradiset’ som en duett, och sedan sjöng Rolf att par låtar vars texter översatts från engelska till svenska av Monas dotter Ida Kallström. Trions framträdande avslutades med ett solo av Kari med Juha Tapios låt ’Ohikiitävää’.
Kvällens första gästartist var en debutant på Kulturmagasinets scen, nämligen Siri Widestam, hemma från Östnyland men med sina norska rötter fick hon representera Norge på denna Nordiska Visfest. Siri, ackompanjerad av sin man Peetu, framförde sina vackra sånger på ett mycket behagligt sätt. Sångerna var åt det melankoliska hållet, men Siris vackra röst passade mycket bra för just detta slag av sånger, och publiken uppskattade stort detta framträdande.
Efter lördagskvällens soppapaus var det dags för ett kärt återseende: Sångsnickaren från Luleå, Bo Selinder var tillbaka på scenen i Kulturmagasinet tillsammans med sin trogna gitarrist Andreas Eriksson. Ett helt komplett framförande av den samspelade duon, som framförde Bosses texter och melodier med en glöd och intensitet som verkligen gick hem hos publiken. Bosses scennärvaro och inlevelse inramade framförandet, och mellansnacket var fyndigt med en massa humor och självironi.
Så avslutades lördagens konsert av gruppen ’Vier Brillen’ från Göteborg. Namnet till trots bestod bandet av 6 musiker, av vilka en spelade gitarr, en bas, en piano, två saxofon samt en trumpet. Följaktligen höjdes ljudnivån i magasinet en del, men dock inte så att det skulle ha blivit för mycket. Det skötte visfestens egna ljudtekni
ker Jerry Söderström om på ett mästerligt sätt. De 6 grabbarna från Göteborg spelade och sjöng av hjärtans lust, både egna sånger, men också välkända låtar. Gruppens framträdande präglades av en äkta glädje att spela och sjunga, och det smittade av sig på publiken, som levde med för fulla muggar. En värdig avslutning på en visfest som än en gång gjorde succé, visan lever och mår bra!
Vi ses igen om ett år!
Commentaires