Den trettiotredje Nordiska Visfesten i Hangö gick också i år av stapeln veckan för midsommar, 16-17 juni. Fördelningen detta år var gjord så, att på fredagen var det artister från Finland och på lördagen var det de nordiska gästernas som uppträdde på scenen i Kulturmagasinet Victor.
Fredag:
Fredagskonertens första halva bestod av de lokala artisternas uppträdanden. Duon Maria Hujanen och Cecilia Kevin gjorde sin debut på den Nordiska Visfesten, Maria med gitarrspel och Cilla med piano, båda sjöng dessutom. De bjöd på trevliga visor skrivna av Maria, samt några covers. Mycket fint framträdande, fina sångröster och välsittande stämsång.
Det andra lokala framträdandet stod duon Rofa (Rolf Lindblom) och Nekku (Kari Nevanperä) för. De stod för ett rutinerat framträdande med ett välkomponerat program, de två har ju spelat ihop i många år, så de kan varandra utan och innan. Deras repertoar består av melodiska låtar på svenska, finska och engelska. Njutbart!
Efter den traditionella soppapausen var det de finländska artisternas tur att beträda scenen. Av dem stod kvartetten ’Visetten’ först i turen. Kvartetten från Helsingfors bestod av Lasse och Lela Nybergh samt Lasse och Synne af Hällström. En synnerligen välsjungande kvartett, som framförde ett mycket trevligt program till Lasse Nyberghs rutinerade gitarrackompanjemang. Ett mycket uppskattat programnummer.
Som avslutning på fredagskvällen framträdde duon Sås och Kopp (Pasi Hiihtola och Peik Stenberg). Duon har uppträtt på Nordisk Visfest en gång tidigare och många har väntat på att de skulle återvända. Deras fyndiga textlåtar till sprittande melodier går alltid hem hos både gammal och ung, och så var det också denna kväll!
Kvällen avslutades i traditionell stil med att hangövisvännerna tillsammans med publiken sjöng Rafu Lindholms låt ’Man kan höra musiken’ och därefter ’Nu går sista visan’.
Lördag:
Lördagens konsert inleddes av den svenska trubaduren Anders Stävarby. Anders har inte tidigare uppträtt på Nordisk Visfest i Hangö, och han visade sig vara en verklig virtuos på sin gitarr, och hans repertoar bestod av låtar av de stora, som Evert Taube, Bellmann, Vreeswijk, men han framförde också egna visor. Anders hade fin scennärvaro, och kopplade sitt grepp om sin publik på ett mästerligt sätt. Första gången i Hangö, förhoppningsvis inte den sista.
Efter Anders kom två norskor på scenen: Maisi och Maja. Norskor förresten, mor Maisi är egentligen finlandssvensk som bott i Norge halva livet, och dottern Maja har bott där hela sitt liv. Tillsammans har de vinnlagt sig om att göra Tove Janssons och Erna Tauros alster mera kända i Norge, och deras program i Hangö var också präglat av detta. Ett uppskattat framträdande av mor och dotter.
Efter soppapausen var det sedan dags för ett kärt återseende: Anna Stadling tillsammans med sin man, gitarristen Pecka Hammarstedt. Det har gått 8 år sedan Anna var i Hangö förra gången, då tillsammans med Idde Schultz, och bland hangövisvännerna har hon varit efterlängtad på nytt. Och hennes och Peckas framträdande lämnade sannerligen inget mera att önska! Anna har blivit en fullfjädrad artist, och efter hennes avslutningsnummer ”Jag vill tacka livet” var det ingen hejd på ovationerna. Tack Anna för ditt bidrag till Nordisk Visfest i Hangö XXXIII!
Efter Annas framträdande var det ingen lätt uppgift kvällens avslutande artist Ola Aurell ställdes inför. Men oj då! Trots att han vid entrén mera såg ut som en blyg skolgrabb än visartist, så visade han att han minsann inte var någon blyg skolgrabb. Han framförde egna visor med jättefyndiga texter, ibland allvarliga, ibland roliga och ibland lite smutsiga också. Publiken gillade Olas framträdande, och hans första gång i Hangö hoppas vi inte blir den sista.
Som traditionen påbjuder avslutades också lördagens konsert med unison sång, ’Man kan höra musiken’ och ’Nu går sista visan’:
Den trettiotredje Nordiska Visfesten i Hangö var över och småningom börjar förberedelserna för nästa sommars visfest.
Comments